Jag kom inte sist

Då var det över… Efter loppet igår var jag ganska trött så det blev ingen postning utan jag kör söndag och måndag nu. Mest intressant är väl söndagen då jag skulle köra min första maraton… Jag har tränat alldeles för dåligt och hade som plan att inte komma sist och gärna på en tid strax över 7 timmar. Att överhuvudtaget komma i mål var naturligtvis också ett mål, men att utgå ifrån att det var något som kunde misslyckas hade det ju inte varit någon idé att ens flyga över Atlanten.

Hur var då dagen för mitt första maraton? På väldigt många sätt enormt kul. På några sätt galet jobbigt och kämpigt. Dagarna i New York innan loppen har varit enormt häftiga. Hela stan formligen kokar av spänning och glädje. En grym gemenskap på alla ställen där man ser grupperingar av potentiella löpare.

Söndagen inleddes med en mycket tidig avresa med ett par fulla bussar med Springtime-resenärer, Bussen avgick 05:00 och min starttid var 11… Det skulle bli en lång dag…Det gick riktigt smidigt för bussen att ta sig ut och vi var nog bland de första på plats. Det var mörkt och kallt så alla fick sponsrade mössor. Varför inte ha på sig en mössa från Dunkin’ Donuts? De serverade också kaffe och choklad.

När solen sedan tittade fram inser man hur magisk starten är. Man börjar att springa på denna bro. Banans brantaste backe, redan i starten. Så att stå där och titta på bron i 5 timmar är lite speciellt. Men tjusigt är det.

Med solen kom också värme så det blev faktiskt riktigt skön väntan även om alla gick omkring och var väldigt rastlösa. Strax efter 9 sköt man i kanonen för första gången och så var rullstolsåkarna iväg. Sen följde många startgrupper tills det var dags för mig att gå till startfållan.

Jag trodde jag skulle vara den mest otränade på plats men det fanns folk som verkligen var mer otränade än jag.

Jag hade en plan att försöka springa hyggligt första 10 och bortsätt från uppförsbacken till krönet på bron så höll jag detta ganska bra. Jag och väldigt många i min startgrupp gick uppför backen men ganska få började sedan springa som jag. Nu springer jag inte så fort, men jag plockade nog en del placeringar redan där. 🙂

Efter ungefär 10km började jag med att försöka gå och springa om vartannat men jag var faktisk redan här ganska seg så det gick trögt. Så här långt bak var det många som redan liksom jag gick i princip 100%. Så jag bestämde mig för att försöka gå raskt istället för att försöka springa för mycket. Jag såg flera som sprang om vartannat men jag gick ändå raskare än de och det såg inte ut att vara värt det för dem.

Trots att vi var väldigt långsamma var det ändå ganska mycket folk ute på gatorna i Brooklyn som hejade och gav energi. Inte i närheten av det antal som man ser från de som springen snabbare, men ganska bra uppslutning ändå.

Vid ungefär 15km blev det tufft igen. Bland annat på grund av att man redan då började plocka ner vätskestationerna och så började man köra med en polisbil och en buss långsamt ”bakom” oss. Polisbilen proklamerade konstant att ”The roads are now open. Use the sidewalks or get on the buss”. Det var inte direkt moralhöjande och vid något tillfälle funderade jag faktiskt på att kliva upp på bussen och strunta i det. Det här höll på ända till 25KM och det var väldigt påfrestande mentalt. Det som var sagt innan var att vägarna skulle börja öppnas efter 6:40 så det blev lite tidigare. Sen förstår jag att man inte kan hålla allt stängt för löpare som harvar på långt bak, men aningen mer tid kanske man borde fått.

Efter 25KM försvann som sagt polisbilen och bussen så då kunde vi börja tänka bort det alternativet. Det enda som var lite tråkigt nu var att även vätskestationerna i princip var helt borta. Man hade även tagit bort tidtagningen så några deltider mot slutet har jag inte. Man hade då inte helt enkelt att veta hur långt det var kvar, men jag hade hygglig koll i telefonen. Sista tiden hade även solen gått ner och vi sprang/gick på trottoarerna. Även nu fanns folk med klockor och klappor kvar och hejade. När vi till sist kom in i Central Park för sista 6KM fanns det vätska kvar så jag fick i mig lite vatten.

Upploppet har en liten backe och sedan plant och där ”spurtade” jag in springandes i mål… En mycket lång dag var över.

Jag kom inte sist men det tog mig mer än en till längre än min förhoppning. Någon slags officiell tid är 8:03:25. Hade jag haft lite koll på distens och tid hade jag nog kunnat anstränga mig lite för att komma under 8, så det stör mig lite.

Vinnaren sprang in på 2:05:59. 🙂

Jag hade till sist 152 löpare efter mig och jag vet inte hur många som faktisk inte fullfölje, men 152 bakom mig av de som kom i mål. Jag kom på 52545:e plats av 52697 löpare. Jag hade ju även hoppas på att komma bland de 50000 första, så det sprack… 🙂

Man gör även en ”age-grading”. Dvs man kompenseras för sin höga ålder. Då blev min tid istället 7:24:30. Det vore kul om de kunde kompensera för vikt eller BMI också. Då skulle jag nog kapa några minuter till.

Matmässigt innan, under och efter loppet är ju kanske också intressant att beskriva. Under väntetiden vid starten åt jag 2 ägg, 50g ölkorv och 100g ost. Jag drack även lite kaffe och vatten. Under loppet drack jag bara vatten (när jag fick tag på något). Jag testade en klunk energidryck men det var vidrigt sött så det fick bli bara vatten. Jag kände inte att det var brist på denna typ av energi som saknades för mig utan det var mer stumhet och stelhet i ben och fötter.

Sista 10KM när vi svängde ner från Bronx tillbaka till Manhattan började jag fundera på vad jag skulle äta efter målgången. Av någon anledning fastnade McDonalds i huvudet så jag bestämde mig för att för första gången på 9 år äta en ”riktig” måltid där. Burgare med bröd och pommes. När jag fantiserade vidare om detta tänkte jag att det vore roligare om det fanns något mer amerikanskt som tex Wendy’s. Men jag hade inte sett någon Wendy’s när jag gått omkring kring hotellet på Time Square. När jag sedan började ta mig mot hotellet dök det upp en Wendys. Både bra och dåligt då jag hade fokuserat bort från burgare. Jag tog det som ett tecken och beställde ett par hamburgare, pommes och Cola Zero. Två hyggligt goda burgare där den ena var en ”Baconator”, massor av kött och bacon och så brödet. Den andra var deras standardburgare. Sp med pommes och brödet så drog naturligtvis kolhydraterna iväg till rekordhöga siffror. Men jag hade ju i princip bränns 3000 kalorier mer än normalt och för ”huvudet” och bilden jag hade de sist kilometrarna så fick det vara värt det. I efterhand hade det iofs kunnat kvitta. Det finns godare mat än snabbmatshamburgare, Men nu vet jag det.

Intagen för söndagen blev då

Idag, måndag, har jag tagit det väldigt lugnt. Jag har gått lite men det är på väldigt stumma ben. Jag to en taxi till Naturhistoriska där jag gick runt en del men jag tror nog att jag var tröttare än jag trott för jag minns inte jättemycket av utställningarna. 🙂

Jag tog sedan en taxi ner till stan för en tidig middag. Idag blev det Bubba Gump. Med kopplingen till Forest Gump och hans löpning så kändes det helt rätt.

På vägen hem till hotellet köpte jag sedan med mig min favoritdricka, Cola Zero Cherry. Den är galet god. Jag köpte också lite bra ostsnacks och så hittade jag ”Bacon Jerky”. Dvs stekt bacon i en påse. Normalt brukar jerky vara ganska sött, men denna hade bara 1g kolhydrater och det var riktigt gott.

Intagen för idag blev

Nu är det dags för den årliga titten av ”V for Vendetta”. Den måste man se 5 november.

/Tommy

 

This entry was posted in Matdagbok. Bookmark the permalink.

22 Responses to Jag kom inte sist

  1. Nippertippan says:

    Grattis! Du klarade dej med hedern i behåll! Tack för den intressanta rapporten.

  2. Sara says:

    Fantastiskt – vilken resa du har gjort!!!

  3. Helena says:

    Så bra gjort av dig! Grattis!

  4. Peter Biörck says:

    Grattis Tommy!!!

    Det viktiga är att komma i mål, tiden krossar du nästa år! 😉

  5. Annika says:

    Strongt!

  6. Martin says:

    Riktigt bra gjort! Är mycket intresserad av att springa NY Marathon men då om 2-3 år. Vad låg tiden på efter dina 10km?

    • Tommy says:

      Kul!

      Jag var inte så snabb där heller, men jag låg enligt plan första 8 i alla fall.

      Snittfarten låg på aningen över 9 första 8 och sedan klättrade det upp till 10:33 kilometer 10.

      Sedan ligger jag och pendlar mellan 10 och 11 fram till ca 31km. Därefter mellan 12 och 13. En split över 14 men då var det ganska brant uppför på bron över till Manhattan.

      Snitten totalt blev 11:15 vilket ju är i högsta laget. Men så gick jag ju i princip 75% av hela loppet.

      Inför min revansch 2020 så känner jag nog att man nog gärna ska snitta 8-8:30 för att inte missa för mycket av publik och upplevelse. Man kanske till och med hinner in i Central Park innan solen gått ner då också. Det ska i alla fall vara mitt mål.

      Jag förstår nu att man inte ska var inställd på att nödvändigtvis springa hela sträckan. Väldigt många går perioder och det anses vara bra för muskler och leder om man inte är väldigt van att springa 40+KM.

      Jag ska nog skriva ett lite längre inlägg om själva loppet under semestern på Mallorca. Med liknande reflektioner som ovan.

      /Tommy

  7. Jon says:

    Grattis – well done!

  8. Ola says:

    Bra jobbat Tommy!
    Har följt din blogg ett tag och tänkte börja testa LCHF. Jag har problem med att sluta dricka Cola och inser att LCHF nog tar bort suget. Blev lite förvånad när du skriver att Cola Zero Cherry är din favorit. Brukar du dricka det? Trodde du bara drack vatten och kaffe.

    /Ola

    • Tommy says:

      Jag dricker i perioder alldeles för mycket Cola Zero. Semester i USA är ofta en sådan period… 🙂

      När semestern är slut efter Mallorca nästa vecka ska jag helt ta bort allt vad sötningsmedel heter. Då blir det bara vatten och lite kaffe kvar.

      /Tommy

  9. Ola says:

    Är Cola Zero och annan lightläsk OK mht att de inte innehåller socker om man kör LCHF? Finns det inte risk att det blir problem att hålla en stabil blodsockernivå och att man då får problem med att få bort suget efter annat som man inte bör äta? För min del är det ju toppen om jag tex kan dricka Fanta zero för den smakar helt OK tycker jag. Men jag misstänker att man bör försöka sluta helt med läsk.

    /Ola

    • Tommy says:

      Jag tror det är bra att sluta men alla former av läsk egentligen. När jag mätte blodsocker och annat så påverkades jag inte alls av Zero. Men jag inbillar mig att det ökar aptiten en aning. Men det kanske bara är inbillning.

      /Tommy

  10. Fredrik "Majoren" Söderlund says:

    Varmt grattis Tommy till både den fysiska prestationen och din beslutsamhet, jag är mycket imponerad! ”Stadiums stolthet”?

    • Tommy says:

      Tack Fredrik!

      Stadiums stolthet. Nåja, det finns folk som gör större bedrifter än jag men visst, låt gå för det då. I princip alla kläderna utom skor, keps och min röda LCHF-tröja var i alla fall vårt eget varumärke SOC. Så det kanske är värt något… 🙂

      /Tommy

  11. Lena says:

    Stort Grattis! Superbra jobbat, är imponerad!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *