Att äta i Rom

I en tidigare postning nämnde jag att det blev relativt tjatigt med maten på de Italienska restaurangerna. Jag tänkte utveckla detta en aning och förklara lite vad jag menade samt skriva ytterligare lite om hur jag upplevde maten och ätandet i Rom.

Det som slog mig under denna vistelse var i princip samma som förra gången jag var i Rom. Det finns relativt dåligt med variationsmöjligheter när det kommer till valet av restauranger. I många andra storstäder jag då och då besöker finns det ett stort urval av internationella restauranger och ”kedjor”. I Rom är det dock väldigt svårt att hitta annat än Italienska restauranger. Visst finns det en och annan asiatisk eller indisk restaurang och har man ”tur” kanske man springer på en sushibar eller en kebaberia. Men generellt är det internationella utbudet av mat väldigt begränsat. Nu är visserligen turistande i Italien och Rom till viss del baserat på mat och dryck men lite mer variation vore trevligt.

I princip alla Italienska restauranger har identiska matsedlar. Några ”plocktallrikar” med olika antipasti samt enskilda antipasittallrikar med bara en eller två ingerdienser.

20130315-0024--6

Sen följer ”Primi” som till 99,9% var pasta eller risotto med samma såser överallt. Varmrätterna kallas ”Secondi” och där var det också ohyggligt lika val att göra. Lamm, nöt, kalv eller ibland fläsk och kyckling. Fisk och skaldjur i samma former men sen var det slut på variationen.

20130316-0027--5

Pizzor fanns naturligtvis överallt också och även där samma urval. Nu tittade jag sällan på desserterna men där jag tittade var det också samma på alla restauranger. Inget som var direkt LCHF-vänligt. Enda gången vi åt dessert frågade jag efter en osttallrik och det var inget problem.

20130316-0027--9

Nu blir inte variationen enklare av att jag äter LCHF då Primi (dvs pasta eller risotto) försvann direkt och kvar blev antipasti och Secondi. En riktigt stor fördel var iofs att primi i princip alltid kom utan tillbehör som tex potatis. Man kunde enkelt bara äta maten utan tillbehör eller välja en sallad eller spenat till. Det var mycket bra.

När det gäller kaffe var även det lite märkligt. Det fanns väldigt få ”rena” kaféer” i Rom. De flesta hade Pizza eller annan mat också. Jag har blivit ganska bortskämd med att smita in på en Starbucks eller liknande och bara ta en kopp kaffe. I Rom såg vi inget som ens liknade Starbucks. Nu ska jag inte påstå att jag tycker att det borde finnas Starbucks överallt, men enklare kaféer utan Pizza vore trevligt. Dessutom var kaffet överlag mycket bättre än på Starbucks så det kanske ändå inte är så farligt.

Nu var i princip all mat vi åt alldeles utmärkt och helt ok ur ett LCHF-perspektiv (även om det kanske skulle varit trevligt om man kunde fått lite smör till brödet vi ändå inte åt). Vi var inte i Rom så många dagar, men fler dagar hade nog gjort denna brist på variation att maten upplevts ytterligare lite tråkigare. Visst fanns det en och annan Mac Donalds och vi såg en Burger King. Nu är ju inte dessa speciellt bra alternativ utan det bästa alternativet jag kunde se var egentligen Hard Rock Café, men där kan man ju inte heller äta varje dag och det skulle inte förvåna mig om det också var fullt av antipasti, pasta och Pizza…

För att kommentera själva maten så var det riktigt bra i princip utan undantag. Det som ändå också slog mig när vi var där var att det faktiskt är väldigt enkel mat där råvarorna blir det absolut viktigaste. Enkla och rena tallrikar utan massa komplicerade såser eller tillbehör. Antipasti hänger ju ohyggligt mycket på kvaliteten på osten och charkuterierna som serveras och inte mycket ”tillagning” behövs.

20130316-0027--2

Denna tallrik som innehåller en god skinka och riktigt god mozarrella är ju inte direkt svårfixad. Men med hög kvalitet på skinkan, osten och olivoljan så blir det till en toppenmåltid.

Jag vill inte låta gnällig, men jag är trots allt aningen besviken på en världsstad som Rom när det gäller maten. Allt vi åt var riktigt bra men variationen och valmöjligheterna var lite för begränsade (eller också letade vi inte tillräckligt bra…)

/Tommy

 

This entry was posted in Mat, Resa, Tommy tänker. Bookmark the permalink.

2 Responses to Att äta i Rom

  1. Modesty says:

    Man får nästan leta på bakgator för att hitta genuina italienska matställen, bra kaffe kan man ofta i en bar. För flera år sen innan lchf var jag i Rom och skulle köpa en sallad på Mac Donalds och hittad en tomat/mozarella som jag aldrig sett i Sverige eller USA, riktigt god var den.

    • Tommy says:

      Ja, kaffet var som sagt överlag bra (förutom på hotellet). Jag tyckte vi gick runt på massor med bakgator med matsedlarna var väldigt lika ändå.

      /Tommy

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *