Jag åt ingen frukost idag eftersom jag förtfarande var mätt från gårdagens stora frukost och ordentliga middag.
Kryssningens sista riktiga dag och dags för nya föreläsningar.
Först ut var Dr William Davies som naturligtvis pratade om vete. Både lite historia om vetets utveckling och om hur det manipuletars att passa livsmedelsindustrin. Mycket av det han pratade om finns i hans bok men det är alltid kul att höra det direkt. Det som, trots att jag läst boken, facinerar mig är det som handlar om beroendeproblematiken. I vete finns gliadin som visat sig i princip vara en opiat. Opiater är beroendeframkallande och när man slutar äta vete så får man vad som går att likna vid ”abstinens”. Det som opiater också gör är att det skapar aptit och påverkar oss alltså att vilja äta mer och ofta. Så det är alltså inte bara blodsockerfallen som gör oss hungriga utan opiaterna triggar helt enkelt aptiten. Allt som allt en spännande föreläsning och jag kan inte annat än återigen rekomendera alla att läsa boken ”Weat belly”. Som jag sagt tidigare så kommer den dyka upp på svenska och heter då ”Veteberoende” (eller något liknande).
Efter Dr Davies blev det dags för en kille som heter Chris Mastejohn. Det är ett ganska nytt namn för mig. Föreläsningen handlade om varför animaliska fetter är bra. Chris började med att göra en genomgång av studier för att visa att det inte finns några som visar det veganer och andra hävdar, dvs att animaliska fetter skulle vara farlig? Tvärtom är degenerellt bättre då de har bättre förmåga att hjälpa kroppen ta upp fettlösliga vitaminer.
Innan lunchpausen fick 4 andra föreläsare chans att prata kort då huvudtalaren inte fanns med på kryssningen (ögonsjukdom och inte virusattack).
Det pratades om paleomat för barn och hur den maten gör barnen lugnare och mer fokuserade. Lite som det Monique pratar om också. Dvs bort med kolhydraterna för att skapa lugnare blodsocker.
Vidare talades det lite om diabetes och mikronäringslära samt hormoner. Extraföreläsningarna avslutades med Dana Carpenter som verkar vara någon slags förgrundsfigur för low carb i USA. Hon har skrivit massor av low carb kokböcker och jag bäddrade i några men blev inte så imponerad, överlag lite för mycket kolhydrater för mig. Man har en väl liberal syn på logkolhydratskost här tycker jag, men mer om det i ett helt eget inlägg senare i nästa vecka eller veckan efter det.
Sen blev det lunch och jag var inte det minsta hungrig så istället för att äta så gick jag runt och fotograferade så mycket av de olika bufèerna jag kunde komma åt. Så småningom kommer det ett speciellt inlägg om maten på båten. Men kort kan man säg att jag inte är förvånad att folk ser ut som de gör i USA.
Efter lunchen var eftermiddagen vigd åt panelfrågor och alla huvudtalarna tog plats och frågestunden började. Jimmy modererade och ställde alla frågor. Både generella och riktade till specifika paneldeltagare. Även frågestunden förtjänar ett helt eget inlägg senare så jag fördjupar mig inte nu.
Sista middagen på båten inleddes med grodlår. Det var länge sedan jag åt det så det var lite spännande. För att lyxa till det lite valde jag dessutom en andra förrätt bestående av grillad portabello. Till varmrätter blev det en ordentlig skiva ”prime rib” och en ugnsstekt fisk som hette ”Mahi Mahi”. Det var någon slags fast vitfisk. Inte åt torskhållet utan mer åt lite fastare arter, som marulk. Deserten blev som vanligt osttallrik och jag behöver inte ens beställa den längre… Den kommer automatiskt.
Det blev lite sent idag och innan jag begav mig tillbaka till hytten för att skriva detta så lurades jag till hamburgerbaren av Sten-Sture. Han fick med sig Tom Noughton (Fat Head) men fru samt Margareta och Mats. Jag hade egentligen inte tänkt att äta något, men jag lyckades trycka i mig två cheeseburgare, stekta champinjoner och majonnäs. Lite kul när 4 personer på rad begär burgarna utan bröd… Testade även en grillkorv som förmodligen hade ganska tveksamt innehåll. Jag få se detta som morgondagens frukost för nu är jag mättare än jag varit på mycket länge… Både massa mat till miDdag och så ”tung” nattmat.
I morgon bitti ska vi gå av båten ”hemma” i Galveston. Så här innan det drar igång känns det ganska välorganiserat men vi får väl se vad jag tycker imorgon kväll när jag (förhoppningsvis) är tillbaka på hotellet för en sista natt i USA för den här gången.